Med motorn på tomgång

Almby, Örebro, lördag 15 december 2007
Lördag morgon kommer hoppingivande nyheter från klimatkonferensen på Bali. USA (och utvecklingsländerna) godtar de skrivningar som kanske på sikt kan minska de utsläpp som hotar människans möjligheter att leva vidare på jorden. Om det inte redan är för sent. Den ryska tundran tinar och släpper ifrån sig sumpgas som kommer att bidra starkt till klimatförändringarna, glaciärerna smälter. Det finns forskare som fruktar en höjning av jordens medeltemperatur med upp till fem-sex grader. Då är nog människans tid på jorden över för denna gång.
Och som den lilla människan i världsalltet känner man sig tämligen maktlös. Mitt bidrag blir noggrannare sopsortering (soptunnan, minsta storleken, är högst halvfull på två veckor), kompostering, mindre bilåkande, sänkt inomhustemperatur, lågenergilampor, mera medvetna val av livsmedel, mindre köttätande. Det känns förstås lite futtigt, men dövar åtminstone samvetet något.
Tyvärr tycks många fortfarande sakna samvete och insikt i detta sammanhang. Häromdagen iakttog jag en ung kvinna som på Prix parkering satt lugnt tillbakalutad i bilen, läsande en veckotidning, med motorn på tomgång. Lång tid utöver tillåtna en minuts tomgångskörning.
Har frågan om klimathotet gått henne helt förbi? Man undrar.
Det är faktiskt inte vars och ens ensak längre hur man använder bilen. Eller agerar som konsument. Det kommer att påverka mina barnbarn och deras barn och barnbarn och många generationer till. Därför har ingen rätt att bete sig ansvarslöst längre. Vare sig politiker, som nu måste fatta obekväma beslut, eller den lilla enskilda medborgaren i sin vardag.